Jag är hemma efter ett sjukt underbart läger på Finnåker. Inget kan beskriva hur fantastiskt det är där borta. Även om jag inte var med på någon aktivitet mer än en föreläsning så gick tiden så sjukt fort. Det sa bara swoosh och så satt jag med Zaxen, Mäkimää och Mariel i matsalen och var på väg att gråta för att vi skulle åka hem om en timme.

Nu går jag runt hemma med feber och är depp. Allt är så mörkt och grått här hemma. Jag skulle kunna ligga i Kvarngårn 1 i Alm-D'Addas säng (den blev okkuperad av mig, mariel, marisha, sabina, anna, jonas, daniel, zaxen, mäkimää och mookie mest hela tiden) och prata med folk även om jag är sjuk, i stället för att ligga här hemma framför teven helt ensam och deprimerad.

Mässan var obeskrivlig, som det brukar bli i Finnåker. Det var så himla skönt att få gråta ut och bli av med alla jobbiga känslor som jag har haft på sista tiden.

Tack Marisha, för att du är så underbar. Tack Daniel, Anna och Stina för allt stöd. Tack Mariel och Sabina, för att ni är så söta. Tack Jonas, för att jag fick gråta hos dig. Tack Zaxen, för dina tröstande kramar. <3